unnade mig lite fina och behövliga saker idag! jag är så himla dålig på att köpa saker till mig själv, men hittade en del grejer när jag var ute ändå. förutom det här nedanför så köpte jag även en ny kökskniv (då min enda kniv tydligen var en ostkniv egentligen? haha alltså) och en vattenkanna eftersom sånt kan vara bra att ha tänker jag.
haft några dåliga dagar nu. mycket ångest och jagvillaldrigmervakna-känslor. behöver få rensa tankarna lite.
jag vet att jag alltid brukar vara en tickande bomb när jag ska till kvinnohälsovården och väga mig, det är fortfarande väldigt känsligt men de brukar vara väldigt snälla här i tranås. igår var jag iallafall där och vägde mig, fem kilo har jag gått ner sedan september och det tyckte min sjuksköterska var jättebra, konstigt nog. jag ser inte det positiva alls, jag är nöjd med min kropp och har inget behov av att gå ner i vikt - tyckte jag iallafall fram till då. efter det gick jag därifrån med världens klump i magen, helt splittrad. var det kanske bra ändå, att jag gått ner fem kilo? varför har jag gått ner? beror det på att jag inte ätit något? är det en bra grej att jag inte ätit något? ah, ni fattar grejen. en lång kedjereaktion baserad på gamla vanor, gamla tankar. jag märker inte ens av hungern efter en hel dag utan mat, och det skrämmer mig för det visar bara hur skev min kropp faktiskt är. jag litar inte ett dugg på mig själv. så igår bröt jag ihop totalt när jag kom hem från min arbetsträning. inte nog med sjuksköterskans sätt att glorifiera min viktnedgång så var hon även väldigt kränkande när hon såg mina ärr, vilket inte är ovanligt för folk försöker ju vara tröstande och förstående men det blir bara fel. jag vill inte att någon ska ta på mina armar och säga att du är så modig och du måste vara stark nu och jag tycker så synd om dig för det är bara bullshit. det är inte synd om mig, jag är inte modigare än någon annan. jag är en vanlig jävla människa och jag tycker det är kränkande och förminskande när någon tar på min hud utan min tillåtelse. jag tänker att min reaktion på gårdagen var ganska naturlig. jag var så otroligt trött på precis allt, livrädd för att glida tillbaka i gamla spår och tappa bort allt bra som händer i mitt liv nu. men min bästa linnéa skrev idag att man får ha dåliga dagar, att det är skillnad på en dålig livsstil och dålig dag och det stämmer förstås hur bra som helst. hon är så bra min fina vän. jag måste börja tillåta mig själv att må dåligt ibland, det gör inte mig till en trasig eller dålig människa. nu ska jag sova, imorgon ska vi på kvinno- och tjejjouren hålla en ljusmanifestation på torget eftersom det är den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor då. det kommer bli fint och väldigt känslosamt.
och en fin nattmelodi att somna till. ta hand om er, puss
har varit sjuk ett tag, mest legat i sängen och hostat eller glidit runt i min lägenhet som ett rastlöst spöke. bloggen får lida för det, jag vet, men här får ni iallafall lite fint ögongodis och den enda låten värd att lyssna på en söndag eftermiddag när minusgraderna smyger sig in under huden och hjärtat längtar efter mänsklig värme.
(klicka på bilderna för källa) i lördags hade jag ju inflyttningsfest, vilket även var första gången någonsin som jag hade en fest helt själv. läskigt. hade nog aldrig klarat det såhär bra utan marina, min superhjälte alltså! jag håller fortfarande på att vänja mig vid att ha med mig kameran överallt efter mitt vardagsfotouppehåll, det går helt okej ändå men missar fortfarande mycket. men här kommer lite bilder från kvällen iallafall! jag är så himla tacksam alltså, över mina fina vänner som gör mitt liv så otroligt värt att leva. och jag är mycket nöjd över min första egna fest! nu är lägenheten invigd av mina favoritmänniskor och det känns som att det lär bli mer festligheter här i framtiden. vänta ni bara.
|