så, det var första delen av min lägenhet. köket får ni se en annan dag när det är mindre disk och mer ordning där! puss
förra lördagen var jag med om något så himla mysigt. det går inte att beskriva hur fint det var helt enkelt. mitt favoritpar anne-lie och malin hade nämligen bokat ett band som skulle spela i deras vardagsrum i källaren! <3 så himla fin kväll. alla borde få vara med om en vardagsrumsspelning i sitt liv, det borde vara obligatoriskt. så magiskt! det var förra lördagen alltså. imorgon blir det inflyttningsfest hemma hos mig och det kommer bli hur mysigt som helst. tänk att bara få samla alla sina favoritmänniskor hemma hos sig och fira en massa bra saker. åh. nådde två milstolpar idag. två långa, svåra milstolpar som jag kämpat som en idiot för att lyckas passera - och plötsligt sitter jag här och har på riktigt klarat av det.
först och främst så har jag pratat på min första föreläsning någonsin idag. jag tog studenten för lite mer än två år sedan och då kunde jag inte ens redovisa mina fotografier för min klass, en klass som jag ändå kände mig relativt trygg i. det gick inte en gång utan att jag satt på badrumsgolvet och hyperventilerade med panikångest i bröstet. oftast slutade det med att jag gick hem innan redovisningen eller inte gick till skolan alls. men idag stod jag i flera timmar i ett fyllt klassrum. pratade om det jag älskar att prata om, om att vara jourtjej och om hur det är att jobba ideellt på en tjejjour. lite nervös i benen men jag är så stolt, så otroligt jävla stolt över mig själv. sedan blev jag klar med min terapi idag. alltså, helt klar. ska förhoppningsvis aldrig mer behöva gå dit. sedan jag var tretton år har jag konstant träffat antingen en kurator eller psykolog, men jag har aldrig någonsin lyckats avsluta någonting. jag har bara flyttats vidare till nya mottagningar, nya städer, nya ansikten. jag har ätit mediciner. bra mediciner, dåliga mediciner och extremt dåliga mediciner. jag har gett upp, brutit ihop, samlat mig, försökt igen och hållit på så år efter år. för ganska precis ett år sedan träffade jag dock en psykoterapeut här i tranås. hon har hjälpt mig så otroligt mycket, hon har hjälpt mig att hjälpa mig själv. terapin med henne har varit så otroligt intensiv att jag varit helt utslagen i flera dagar efteråt, men det har varit så värt det. vi har mest jobbat med min posttraumatiska stress, pratat om mindfulness och självläkning. jag har gråtit, tappat greppet hundra gånger men ändå kämpat mig igenom det. de värsta gångerna var när vi körde nittio minuter i sträck och min kropp var så kallsvettig och mitt hjärta så trasigt att det gjorde ont överallt, men det var behövligt för att jag skulle komma vidare och jag är så glad att jag gjorde det. den 14 april 2015 tog jag mina sista piller och efter det har jag varit medicinfri, vilket är det bästa val jag någonsin gjort då medicin inte var rätt alternativ för mig. så idag blev jag alltså friskförklarad från allting. jag har kommit över mina traumatiska upplevelser, jag är inte rädd för människor längre. jag är inte rädd för livet. jag är inte ätstörd, jag har inte skadat mig själv på snart två år och jag lever över lag inte ett destruktivt liv längre. här är jag. jag grät hela vägen hem från psyk idag. rak i ryggen och huvudet högt. så jävla stolt är jag. min kropp kanske är brännmärkt för alltid, men min själ är fri. den är hel, stark. en kevlarsjäl. nu ni. igår åkte två ton hår! så. jäkla. skönt att slippa de stora tovorna och blekmedelstrasiga topparna. halleluja. det var min fina vän marina som klippte mig, jag sa i princip bara att det slitna ska bort och allt jag gillar att ha det lite kortare i nacken som en fin page. efter typ 1½ timme var hon klar och det såg ut som att en hel räv blivit trimmad på golvet! så fantastiskt. och jag har ju faktiskt velat ha en käkbenskort page sedan april! tänk vad bra att hon kan läsa mina tankar. <3 är så imponerad över att hon tog sig igenom mitt labyrinthår utan att gå vilse i det hundra gånger, lagren av hårstrån verkar oändliga och att klippa det utan att drabbas av nervsammanbrott är duktigt. en före- och efterbild också förstås, nu är mitt rävhår så himla friskt och lyckligt. yay! nu kan det få växa hur mycket det vill, jag ger det typ fria tyglar (kan man prata om sitt hår på det här sättet? är det här friskt?) eftersom det är helt jämnlångt nu. finally.
i lördags var det halloweenfest hos marina och johan! efter att alla avmumifierat sig och allt papper sopats ihop till en fin liten hög var det dags att gå vidare ut i natten för mer musik och dans. världens bästa halloweenfest var det! så himla roligt, så många fina människor och värdarna johan och marina hade gjort ett fantastiskt jobb med lekar, dekorationer och allting. stor eloge till dom! ♥ |