jag skriver mycket i hemlighet. ibland är det texter som kanske skulle kunna bli böcker någon gång, men oftast är det bara ord som kväver mig. det värsta med att tänka i bilder är att alla ord bränner så förbaskat tydligt på näthinnan, det är som virvelvindar inuti mig och jag får det liksom inte att sluta. det enda som hjälper är att jag får ner det i fysiska ord, i ett hemligt litet dokument. typ som när jag var kär i en fin men tappade bort alla känslor. sju sidor och fem månader senare insåg jag att jag måste sluta nu, jag har redan förstört allt för längesedan. det är inte värt all ångest. lite såhär såg det ut:
november
Jag har saknat det här, längtat efter en ren känsla som inte kräver någonting av mig. Han är så fin.
Josefine, vad händer?
Kan inte sova, dels pga hostan men mest på grund av honom. Kan inte sluta tänka på honom helt enkelt, mina tankar snurrar runt i mig och jag börjar få lite panik.
Jag har aldrig varit kär i en man förut. Men jag tror jag är det nu.
december
Tanken på att han skulle vara i min lägenhet, sova bredvid mig, äta frukost med mig gör mig helt yr.
Min kudde doftar svagt av dig.
Ville ringa idag, men jag misslyckades med det precis som jag misslyckas med allt annat. Jag tänker backa nu, stå i skuggan ett tag. Njuta av det som är fint på långt håll för ingenting är någonsin fint när man kommer för nära.
Hånglade med några killar igår, meningslösa fyllehångel men jag kände att det här kan jag ändå hantera. Men så fort jag tänker på honom smälter jag till en värdelös liten pöl och allt bara rasar. Jag önskar att det inte var så.
januari
Jag vet ingenting längre. Vill inte leva såhär. Vill jag leva överhuvudtaget? Jag vet inte. Det värsta av allt är att en del av mig saknar misshandeln just nu, allt var så mycket enklare då.
Klarar mig sällan utan honom en hel dag, ändå står jag ut i flera dagar ibland fastän det är det värsta jag vet. Jag vet inte ens varför.
Jag är för full, för kär och för röksugen. Har haft en fantastisk kväll och jag har nog inte tänkt på dig mer än tre gånger och de tre gångerna har inte gjort alldeles för ont ändå.
Kan inte sova. Tänker på honom, tänker på allt jag vill säga till honom som jag inte vågar. Jag drömmer ibland att han skriver till mig att hej jag är ledsen om jag fått dig att tro att det är något mellan oss men det är det inte och jag vill inte prata med dig mer.
februari
Är så nära att bryta den där dumma regeln nu. Inte skriva till honom när jag är full kvart över tre på natten. Men vill så gärna. Jag vill plocka isär alla mina känslor och bygga ihop dom igen på ett sätt som han kan förstå, ett sätt som inte är kaos och ord i virvelvindar. Jag tror inte han förstår vad jag menar när jag rasar sönder och behöver hans armar runt mig, för jag lyckas inte få fram det på något annat sätt än i förvirrade, vilsna små bokstäver som inte hör hemma någonstans. Jag vill ju bara ha honom men hur får jag honom att förstå det? Jag vet inte.
mars
En gång låg du bredvid mig och jag kände din hud mot min och jag kunde trassla mig in i din famn. Du var så nära och du doftade så gott. Jag hörde dina andetag och jag insåg att du är allt jag någonsin velat ha. Det känns som att det var evigheter sedan nu.
Jag orkar inte mer nu.
november
Jag har saknat det här, längtat efter en ren känsla som inte kräver någonting av mig. Han är så fin.
Josefine, vad händer?
Kan inte sova, dels pga hostan men mest på grund av honom. Kan inte sluta tänka på honom helt enkelt, mina tankar snurrar runt i mig och jag börjar få lite panik.
Jag har aldrig varit kär i en man förut. Men jag tror jag är det nu.
december
Tanken på att han skulle vara i min lägenhet, sova bredvid mig, äta frukost med mig gör mig helt yr.
Min kudde doftar svagt av dig.
Ville ringa idag, men jag misslyckades med det precis som jag misslyckas med allt annat. Jag tänker backa nu, stå i skuggan ett tag. Njuta av det som är fint på långt håll för ingenting är någonsin fint när man kommer för nära.
Hånglade med några killar igår, meningslösa fyllehångel men jag kände att det här kan jag ändå hantera. Men så fort jag tänker på honom smälter jag till en värdelös liten pöl och allt bara rasar. Jag önskar att det inte var så.
januari
Jag vet ingenting längre. Vill inte leva såhär. Vill jag leva överhuvudtaget? Jag vet inte. Det värsta av allt är att en del av mig saknar misshandeln just nu, allt var så mycket enklare då.
Klarar mig sällan utan honom en hel dag, ändå står jag ut i flera dagar ibland fastän det är det värsta jag vet. Jag vet inte ens varför.
Jag är för full, för kär och för röksugen. Har haft en fantastisk kväll och jag har nog inte tänkt på dig mer än tre gånger och de tre gångerna har inte gjort alldeles för ont ändå.
Kan inte sova. Tänker på honom, tänker på allt jag vill säga till honom som jag inte vågar. Jag drömmer ibland att han skriver till mig att hej jag är ledsen om jag fått dig att tro att det är något mellan oss men det är det inte och jag vill inte prata med dig mer.
februari
Är så nära att bryta den där dumma regeln nu. Inte skriva till honom när jag är full kvart över tre på natten. Men vill så gärna. Jag vill plocka isär alla mina känslor och bygga ihop dom igen på ett sätt som han kan förstå, ett sätt som inte är kaos och ord i virvelvindar. Jag tror inte han förstår vad jag menar när jag rasar sönder och behöver hans armar runt mig, för jag lyckas inte få fram det på något annat sätt än i förvirrade, vilsna små bokstäver som inte hör hemma någonstans. Jag vill ju bara ha honom men hur får jag honom att förstå det? Jag vet inte.
mars
En gång låg du bredvid mig och jag kände din hud mot min och jag kunde trassla mig in i din famn. Du var så nära och du doftade så gott. Jag hörde dina andetag och jag insåg att du är allt jag någonsin velat ha. Det känns som att det var evigheter sedan nu.
Jag orkar inte mer nu.