Ni som lider av starka skuldkänslor över precis allting förstår nog min sits litegrann när det kommer till bloggen. Tiden går och jag skjuter upp det hela tiden, att jag ska blogga och visa er allt fint som händer hela tiden. Och ju mer jag skjuter upp det, desto värre blir det liksom. Jag vågar inte öppna bloggappen, skuldkänslorna äter upp mig. Varför är jag så dålig? Varför klarar jag aldrig av att göra någonting? Alla dessa besvikna frågor som snurrar i mitt huvud.
Jag har så mycket att berätta för er. Det är så mycket som hänt i mitt liv på så kort tid och det enda jag vill är att då dela med mig av allt.
Men nu är jag här iallafall, skriver på ett inlägg klockan två en söndagnatt. Borde väl kanske sova för sömnmedicinen har börjat verka för längesedan.
Oj, hållwr verkligen på att somna nu. Vi hörs inom kort! Puss
Jag har så mycket att berätta för er. Det är så mycket som hänt i mitt liv på så kort tid och det enda jag vill är att då dela med mig av allt.
Men nu är jag här iallafall, skriver på ett inlägg klockan två en söndagnatt. Borde väl kanske sova för sömnmedicinen har börjat verka för längesedan.
Oj, hållwr verkligen på att somna nu. Vi hörs inom kort! Puss