jag vill bara skriva någon vettig text om mitt sockerberoende, om min mage och om mitt mående över lag. men jag lyckas inte, alla ord bara knölar ihop sig inuti i mitt huvud och jag förblir hopplöst förbannad och godissugen.
vissa människor blir så jäkla trött på mig numera, för att det enda jag pratar om är kost och hälsa. jag ältar socker och jag ältar magsmärtor.
och dag in och dag ut läser jag om människor som lider av samma sak som mig, men av någon anledning går det inte lika bra för mig som för dom. känns det som iallafall.
jag läser om människor som kämpar sig igenom VECKOR utan socker, som klarar av att motstå plockgodiset på ica och de nybakade kakorna på jobbet. varför lyckas inte jag?
mitt rekord är nio dagar, sedan var det bara att börja om på dag ett igen. jag står inte ut med mitt dåliga humör, mina abstinensbesvär och kokande tankar. ALLT gör mig arg och det enda jag vill göra är att skrika de värsta orden jag kan komma på till varenda människa som hindrar mig från att köpa det där söta. det där vackra och färgglada och goda. det som lugnar varje nerv i min kropp, som gör mig lycklig och glad för en liten stund iallafall. tills dess att kicken börjar rinna av mig och händerna börjar skaka igen. hjärtat slår hårdare, mina tankar blir irriterade och jag tappar all fokus. jag behöver mer. mermermermer. jag vill ju vara snäll och jag vill ju vara glad, den där josefine som människor gillar. supersöta socker-josefine. hon som alltid har något sött med sig, hon som smygäter när ingen ser för att slippa höra fler kommentarer om att en kanske borde dra ner lite på sötsakerna. det är henne som folk fastnar för, hon som dansar när hon går och ler åt allt som är grått och trist.
hon existerar inte om jag inte får socker. min drog, det som glittrar så fint och skriker mitt namn varje gång jag försöker tänka på någonting annat.
nio dagar. sedan kraschar min kropp och jag äter allt sött som finns i min närhet. en påse maränger, ren sirap eller ett kilo lösviktsgodis. det spelar ingen roll om det är något som jag ALDRIG i mitt liv skulle äta annars, jag vet att det är sött och att min hjärna skriker efter det. det är huvudsaken, att det innehåller socker och att min hjärna blir lugn i några timmar.
nio dagar är mitt rekord, och längre än så har jag inte kommit hittills. någonsin. numera klarar jag mig ungefär 1-3 dagar innan jag äter någonting sött och får börja om på steg ett igen. det är ett evighetsjobb, som känns fruktansvärt hopplöst.
ikväll åt jag upp huvudet på en chokladkanin, sedan gjorde jag en enorm fruktsallad med någon konstgjord vaniljvisp fylld med härdade fetter och konserveringsmedel till. och gott var det, så gott att jag skulle kunna hälla i mig hela förpackningen.
min mage tycker inte om det här.
med en irriterad tarm (IBS) är socker bland det dummaste man kan stoppa i sig, jag ligger med magkramper en evighet efter den där underbara godispåsen PLUS att jag blir så fruktansvärt bakis att jag håller på att spy flera gånger. det finns ingenting bra med socker, men min hjärna begär det mer än något annat.
men sockerberoende är väl ingenting. det är väl något som lata människor utan självdisciplin hittat på för att få äta ännu mer godis. (FEL) tills dess att sockerberoende blir en diagnos (om det ens kommer hända) kommer jag och många, många fler alltid att bli förminskade och skrattade åt i smyg. vi kommer få stå ut med trötta närstående som tvingar i oss socker för att de ska slippa vårt förjävliga abstinenshumör. folk som skakar på huvudet åt oss i smyg för vår dåliga karaktär.
fick ihop någon slags text om socker iallafall. nu behöver jag bara skriva av mig om ständiga magproblem, sjukvården, piller och kost som ingen utom jag tror på, men det får bli en annan dag. hejsvejs!
vissa människor blir så jäkla trött på mig numera, för att det enda jag pratar om är kost och hälsa. jag ältar socker och jag ältar magsmärtor.
och dag in och dag ut läser jag om människor som lider av samma sak som mig, men av någon anledning går det inte lika bra för mig som för dom. känns det som iallafall.
jag läser om människor som kämpar sig igenom VECKOR utan socker, som klarar av att motstå plockgodiset på ica och de nybakade kakorna på jobbet. varför lyckas inte jag?
mitt rekord är nio dagar, sedan var det bara att börja om på dag ett igen. jag står inte ut med mitt dåliga humör, mina abstinensbesvär och kokande tankar. ALLT gör mig arg och det enda jag vill göra är att skrika de värsta orden jag kan komma på till varenda människa som hindrar mig från att köpa det där söta. det där vackra och färgglada och goda. det som lugnar varje nerv i min kropp, som gör mig lycklig och glad för en liten stund iallafall. tills dess att kicken börjar rinna av mig och händerna börjar skaka igen. hjärtat slår hårdare, mina tankar blir irriterade och jag tappar all fokus. jag behöver mer. mermermermer. jag vill ju vara snäll och jag vill ju vara glad, den där josefine som människor gillar. supersöta socker-josefine. hon som alltid har något sött med sig, hon som smygäter när ingen ser för att slippa höra fler kommentarer om att en kanske borde dra ner lite på sötsakerna. det är henne som folk fastnar för, hon som dansar när hon går och ler åt allt som är grått och trist.
hon existerar inte om jag inte får socker. min drog, det som glittrar så fint och skriker mitt namn varje gång jag försöker tänka på någonting annat.
nio dagar. sedan kraschar min kropp och jag äter allt sött som finns i min närhet. en påse maränger, ren sirap eller ett kilo lösviktsgodis. det spelar ingen roll om det är något som jag ALDRIG i mitt liv skulle äta annars, jag vet att det är sött och att min hjärna skriker efter det. det är huvudsaken, att det innehåller socker och att min hjärna blir lugn i några timmar.
nio dagar är mitt rekord, och längre än så har jag inte kommit hittills. någonsin. numera klarar jag mig ungefär 1-3 dagar innan jag äter någonting sött och får börja om på steg ett igen. det är ett evighetsjobb, som känns fruktansvärt hopplöst.
ikväll åt jag upp huvudet på en chokladkanin, sedan gjorde jag en enorm fruktsallad med någon konstgjord vaniljvisp fylld med härdade fetter och konserveringsmedel till. och gott var det, så gott att jag skulle kunna hälla i mig hela förpackningen.
min mage tycker inte om det här.
med en irriterad tarm (IBS) är socker bland det dummaste man kan stoppa i sig, jag ligger med magkramper en evighet efter den där underbara godispåsen PLUS att jag blir så fruktansvärt bakis att jag håller på att spy flera gånger. det finns ingenting bra med socker, men min hjärna begär det mer än något annat.
men sockerberoende är väl ingenting. det är väl något som lata människor utan självdisciplin hittat på för att få äta ännu mer godis. (FEL) tills dess att sockerberoende blir en diagnos (om det ens kommer hända) kommer jag och många, många fler alltid att bli förminskade och skrattade åt i smyg. vi kommer få stå ut med trötta närstående som tvingar i oss socker för att de ska slippa vårt förjävliga abstinenshumör. folk som skakar på huvudet åt oss i smyg för vår dåliga karaktär.
fick ihop någon slags text om socker iallafall. nu behöver jag bara skriva av mig om ständiga magproblem, sjukvården, piller och kost som ingen utom jag tror på, men det får bli en annan dag. hejsvejs!